Dag 24

Eller: Kommer jag att bli frisk?

Kan man bota mastocytos?

Mastocytos

Nej. Det finns inget botemedel. Vid mastocytos handlar det uteslutande om symtomlindring, att undvika det som utlöser reaktioner i den mån det går och eventuellt (förebyggande) behandling av följdsjukdomar som osteoporos eller depression. Det går inte heller att förutspå hur sjukdomen utvecklar sig och ofta uttrycker den sig i skov. De flesta vuxna diagnostiseras med indolent systemisk mastocytos (den icke-aggressiva varianten kan man säga, om än nog så jobbig) och i regel stannar det också där (följdsjukdomar är dock inte ovanligt så deras påverkan får man inte underskatta).

I mycket svåra fall finns alternativet stamcellstransplantation. Det är dock både riskfyllt, många faktorer som måste stämma och en extrem påfrestning för patienten så detta görs verkligen bara i undantagsfall, där patienten mår så dåligt och prognosen är så dålig att det väger tyngre än riskerna.

Mastcellsaktiveringssyndrom – MCAS

Vid MCAS beror det på vad som orsakar det och i vissa fall vet man det inte än. Vid (vad man idag definierar som) primär mastcellsaktiviering utgår man oftast ifrån att det orsakas av begynnande mastocytos och det går inte att bota (se ovan). Sekundär mastcellsaktivering kan botas eller i alla fall lindras om man hittar och råder bot på den primära sjukdomen eller det primära tillståndet som orsakar aktiveringen.
Det är ju, som vi har sagt upprepade gånger, ofta en höna och ägg-fråga, och jag vill än en gång påminna om vikten att erbjuda den drabbade symtomlindrande, mastcellsstabiliserande behandling oavsett var i utredningen av orsaken man är. Det är mycket möjligt att man inte kommer fram till den eller att det tar flera år, att då neka patienten möjlig symtomlindring i form av vanliga, beprövade läkemedel för att man inte har alla svar är inte ok och förödande för många drabbade.

Läs mer här:
Om stamcellstransplantation: “Förberedelser, eftervård och de stora risker behandlingen innebär gör transplantationen till en mycket krävande procedur. För att den ska ge ett bra resultat ska personen som tar emot benmärgen vara så infektionsfri och i så god kondition som möjligt. Behandling med cytostatika behövs före transplantationen för att de egna, sjuka cellerna inte ska stöta bort de nya stamcellerna. Blodstamcellerna ges sedan som dropp direkt i ett blodkärl och letar själva upp märgrummen hos mottagaren, där de växer till. Det tar sedan cirka två år innan det nya immunförsvaret fungerar normalt. För att förhindra infektioner och undvika en avstötningsreaktion från de nya cellerna ges antibiotika och immunhämmande läkemedel under många månader efter transplantationen.”